Gränsfjällen i norra Padjelanta
12:e september
Natten var kall och jag hade behållit dunjackan på när jag kröp ner i sovsäcken efter norrskens-fotograferingen. Det var frost på yttertältet på morgonen men jag hade sovit bra och inte frusit. Inte ett moln på himlen och ingen vind. För att kunna göra min efterlängtade dagstur till den del av Amásvágge som ligger i Norge, skulle jag i dag ta mig igenom det som på norska kartor kallas Retgatdalen. Namnet är nog en "förnorskning" av Ræhtjátvágge - ett samiskt namn som även det bara finns på norska kartor. År 2016 hade jag vandrat genom den svenska delen av dalen och vikit av mot östra Amásvágge via passet mellan Rähtjáttjåhkkå och Hievsstinvárre. Såg därför fram emot att även få besöka den del av Ræhtjátvágge som låg i Norge.
Parallellt med Ræhtjátvágge går två andra dalgångar - Ruonasvágge 3½ km åt väster och Amásvágge 2½ km åt öster. Samtliga leder mot Hellmobotn i NV. Man kan tycka att jag efter alla fjällvandringar under mer än 40 års tid borde ha sett det mesta. Ändå upplever jag att det finns mer att se nu än då jag var yngre. Kanske har man gått omkring med någon form av "mentala skygglappar" tidigare - eller så gick man så snabbt att man missade en del.
Växtligheten i sankmarken där Rähtjátjåhkå flyter hade fått många andra nyanser än bara grönt och konstraterade fint mot den blå jokken.
| Rähtjátjåhkå vid sankmarkerna öster om renvaktarstugan.1 |
 |
Framme vid renvaktarstugan vek jag av norrut in i Ræhtjátvágge. Man tycker att hela området ner till Stibokjávrre, genom vilket Rähtjátjåhkå flyter, borde heta "Rähtjátvágge", men namnet finns ej på svenska kartor. Inledningsvis måste man ta sig igenom ett område med större stenblock men därefter blir det enklare att ta sig fram och efter ett tag går man på rena urberget.
| Stora stenblock i södra änden av Ræhtjátvágge.2 |
 |
Äter lunch i lä av en klippvägg vid dalens högsta del (930 möh.).
| Lunchpaus vid Ræhtjátvágges högsta del.3 |
 |
Resten av Ræhtjátvágge var en lång utförsbacke med behaglig lutning, frånsett de branta trösklarna som blev fler ju längre norrut man kom. De gick att ta sig förbi utan större besvär.
| På väg norrut genom Ræhtjátvágge.4 |
 |
Molnigheten tilltog och det duggade lite emellanåt. På skyddade ställen på Rähtjáttjåhkkå och Langfjellet fanns snölegor kvar och smältvattnet bildade Ræhtjátjåhkå som flyter ner mot Hievsstinjávrre. Här och där dämdes jokken upp till småsjöar där växtligheten bredde ut sig och erbjöd omväxling till de annars dominerande kala klipporna.
| Tillbakablick mot Rähtjáttjåhkkå och den högsta delen av Ræhtjátvágge.5 |
 |
| Ræhtjatvágge och sjö 783 vid nordsidan av Langfjellet.6 |
 |
Efter sjö 783 ökade antalet trösklar markant vilket ibland krävde rekognosering innan man kunde gå vidare. Framme vid Hievsttinjávrre fanns ett större plant område men mycket var bevuxet med lägre ris. Jag hittade en fin tältplats vid den damm som bildats nedanför Rähtjátjåhkås sista vattenfall.
Hievsttinjávrre: Areal: 1,66 km2. Höjd över havet: 633 m.
| Snart framme vid Hievsttinjávrre.7 |
 |
Sjön låg fint med Hievneks klipphällar på ena sidan. Det var svårt att tro att det var mindre än 8 km till havet och Hellmofjorden härifrån.
| Hievsttinjávrre. I förgrunden en damm som bildats i Ræhtjátjåhkå.8 |
 |
Vaknade till på natten och fick se ett grönt diffust norrsken som varierade i intensitet. Det fanns även inslag av violetta strålar. Ibland försvann det helt för att gradvis återkomma.
| Grönt norrsken vid tältet.9 |
 |
