Reinoksfjellet.

Gränsfjällen i norra Padjelanta

15:e september

Natten var kall men jag klarade mig bra i min sovsäck med dunjackan som extra täcke. Det var +2 grader på morgonen. Det blåste inte mycket men vindens kyleffekt var märkbar. Som tur är har tältet två öppningar och jag kunde sitta i lä och laga frukost. Efter frukosten steg kroppsvärmen. Blåsten hade i alla fall förhindrat att det bildats kondens på yttertältet - alltid skönt att packa ihop ett torrt tält.

Jag gick på norra sidan av Gihtsejávrre och tänkte sedan svänga söderut för att komma ner mot norra sidan av Hierggevárre (Reinoksfjellet). Girkkovárre är ett märkligt berg med en nästan lodrät östsida som stupar rakt ner i sjön. Terrängen var lättare att vandra i än vad jag föreställt mig då området ser stenigt och kargt ut på avstånd.

Gihtsejávrre: Areal: 0,38 km². Höjd: 820 möh. Längd: 1,3 km.

Passet mellan Girkkovárre och Gihttse.1

Efter att ha passerat Gihtsejávrre kommer man till ett namnlöst större plant område som är passet mellan Ruonasvágge och Slædovágge. Där går en markerad led - cirka 25 km lång - mellan Hellmobotn och Gjerdalen.

Vy mot norr över passet mellan Gihttse och Livsevárre.2

Här vek jag av söderut och när man tagit sig igenom passet mellan Girkkovárre och Livsevárre har man en mäktig vy mot Reinoksfjellet och Bajep Slædovágjávrre (772). Jag går ned mot Slædovágge där även Vuolep Slædovágjávrre (760) ligger. Dalgången har fått ge namn åt den brant stupande Slædovágvárre (1313). Den väg jag på kartan trott skulle vara möjlig att påbörja en uppstigning mot Hierggevárre såg svårare ut än väntat då den delvis gick över brant svaberg. Molnen och regnet sänkte sig strax över berget så en uppstigning blev aldrig aktuell. På med skalplaggen och ner med kameran i ryggsäcken. Det skulle fortsätta regna resten av dagen utan avbrott.

Bajep Slædovágjávrre: Areal: 0,41 km². Höjd: 722 möh. Längd: 0,94 km.
Vuolep Slædovágjávrre: Areal: 0,36 km². Höjd: 720 möh. Längd: 0,93 km.

Vy mot norra sidan av Hierggevárre  och Bajep Slædovágjávrre.3

När jag fick syn på rösningen av leden så följde jag den. Man kunde ta sig över utloppet från Vuolep Slædovágjávrre med kängorna på. Eftersom det regnade tog jag det lite försiktigt där leden gick över hälleberget. Leden var inte svår att följa. På höger sida har man den reglerade sjön Livsejávrre vars blottlagda stränder lyste vitt då vattennivån var låg. Hela området med Hierggevárre och Gasskatjåhkkå skulle ha varit en pärla i fjällvärlden om sjöarna hade fått vara orörda. Det är fortfarande ett intressant område att vandra i.

Det rinner en jokk från den västligaste glaciären på Hierggevárre ner till en reglerad mindre sjö nedströms Livsejávrre. Den kunde jag passera på stenar men under sommaren behöver den nog vadas. Det blev strax nedför mot Gjerdalen och här fanns en stig gjord av fyrhjulingar som i stort följde kraftledningen. Man förlorar 350 meter i höjd för att sedan behöva ta sig upp 250 meter innan  man är framme vid parkeringen. Stigen korsar Hierggejåhkå där den breder ut sig över en sandig botten. Tar mig nätt och jämt över med kängorna på. När stigen kommer nära vägen väljer jag att gå vägen sista biten. Regnet har minskat till dugg. Jag försöker byta om snabbt så att inte kläderna ska hinna bli blöta. Äter en sen lunch i form av en påse nötblandning innan jag vid 3-tiden börjar återfärden. Trodde att jag skulle kunna sova över på vandrarhemmet i Arjeplog, men de har stängt över helgen. Fortsätter en bit till men beslutar mig för att sova i bilen i stället för att köra till min syster i Umeå och riskera en viltolycka. Lyckas sova någon timme insvept i sovsäcken. Ute tindrade stjärnorna.

Startsidan

Dag 8

Gränsfjällen i norra Padjelanta - Dag 9